Sorg av lycka

Hör dina steg komma närmre. Hjärtat som nyss slagit i takt blir till en stor okontrollerbar orkester. Det enda jag kan koncentrera mig på är att just dina steg kommer närmre och närmre. Närmre och närmre mina. För varje litet kliv du tar blir det allt tystare och tystare runt omkring mig. Det enda ljud som hörs är mitt allt för orytmiska hjärta som bara slår allt snabbare och snabbare. Hela världen snurrar till för en tredjedelssekund när du möter min blick och går förbi. I en tredjedelssekund är jag den lyckligaste i världen. I en tredjedelssekund hinner jag falla och gå sönder. Känner tårar bildas i ögonen. Frågan är bara om det är utav glädje eller sorg.

GRANAT

 

 

3 songs 4 you

Jag blev använd mest en gång på skämt

Vi har bara varandra

Karin - "TA I LITE DÅ!"
Jag - "GÖR DET SJÄLV!"
Random åskådare - "Haha är ni syskon?"
Jag - "Nä, vi är bara väldigt bra kompisar."

Jag gillar dig ganska sjukt rejält. Bara så du vet. ♥

Hösten. Som liten tyckte jag alltid att det var något speciellt med den. Löven som sakta förvandlas till miljontals lysande färger, mörkret som sakta kryper sig på, regnet. Luften. Jag kunde känna något speciellt i luften. Inget ledsamt utan tvärtom. Något förväntansfullt. Något nytt. Något nytt kanske är på väg. För idag var luften exakt som den var när jag var liten. Tro mig, jag kände det.

Vi kommer alltid ha Paris

Life's just... life!

Sitter och skriver av en hel del saker jag pysslat med i olika böcker. Tänkte förvara dem på en och samma plats. Senare ikväll blir det sommarbio i Rålis. Ska bli väldigt mysigt om jag får säga vad jag tycker. Jag är glad idag. Känns jävligt härligt!

We WON'T fade into darkness

Looking up there's only sky
Rest your head I'll take you high
And we won't fade into darkness
Won't let you fade into darkness
 

Where were we now
You'll be safe
Hold my hand, just in case
And we won't fade into darkness

A romance's growing like a flower in the sun

Vet inte var jag ska börja. Allt känns bara så overkligt. Ändå kan det inte bli mer verkligt. Skolan börjar om åtta dagar och jag har precis anlänt hem från Rhodos. Min sista resa för sommaren. Mitt allra sista sommarlov. Ett sommarlov som är på väg till sitt slut.
     Om exakt åtta dagar sitter jag i skolbänken och det som har varit kommer bara att kännas mer och mer overkligt. Vad jag har upplevt under juni, juli och augusti kommer tillslut kännas som en svag dröm. En dröm som har varit sjukt underbar. Segling i Grekland, Peace and Love, Öland, Emmaboda och Rhodos. Kan man begära mer? Tror knappt det. Fan vad man kommer känna sig ensam. Då ska jag försöka tänka tillbaka på sommaren 2011. Försöka att minnas den overkligt fina sommaren jag har spenderat med mina allra bästa. Tack som fan för allt! Ni gör min dag.

VILD OCH GALEN