måndag 24 november 2014

Jag ville så himlahimla gärna

How many falls until I fly

Tjenis bloggen. Idag är det måndag med ny vecka och nya tag till att bli en bättre människa än förgående vecka. Känner mig inget speciellt idag, det bara är. Jobbigt, jahapp.

Ska snart iväg till skolan då vi håller på med ett forskningsprojekt om pressens teknologiska utveckling. Det är väldigt intressant men kan känna att jag inte riktigt vet hur jag ska ge mitt allt i något sådant här. Jag är ju en person som oftast är allt eller inget så har lite svårt för att vara medelmåttig som jag känt mig som de senaste två och ett halvt åren nu efter gymnasiet. Kan ju dock vara att jag tutar in detta i mitt egna huvud då jag har så fruktansvärt lätt att grotta in mig på en tanke och dö för den i typ ett halvår innan jag känner att jag måste gå vidare. Jaja ce la vie.

Veckans mål vad ska det då vara? Snackade med Nelly igår om att vi absolut måste ha mål och fokus så kan ju vara bra om jag börjar måndagen med att sätta några mål.
1. Måttlig/ingen användning utav sociala medier
2. Försöka fokusera och prestera som jag vet att jag kan
3. Sluta ha en konstig känsla i magen över saker och ting.
Detta låter för mig som rimliga mål. Kanske lite svävande men äsch det ska nog gå.

HEJA MÅNDAG! Och med det sagt vill jag för alltid lyssna på denna låt och känna gåshuden omsluta mig. Tack hej

Sat on the rooftop
Watching the birds flying free
Watching the clouds walk
And watching the rain become the sea
Hearing my love talk
Every breath she ever breathes
Like it was always supposed to be like that

But then we broke up
And she went west and I went east
She got a new boyfriend
A little too soon if you're asking me
I heard that she loves him
A little bit more than she'll ever love me
And it was always supposed to be like that

I look to the skyline
And said how many falls until I fly
Look to the old times and said
How many roads until I find
And oh it's tough now
Cause love always, love always is unkind

I sat on the rooftop
And I watched the birds flying free
I watched the clouds walk
And I watched the rain become the sea
And just for a moment, just for a moment
I felt so free from all I'm supposed to be

I look to the skyline and said
How many falls until I fly
Look to the old times I said
How many roads until I find
And oh it's tough now
Cause love always, love always is unkind



tisdag 11 november 2014

Ingen gör mig gladare och ledsnare än du

-Kan vi ta ett foto på oss?
- Nej.
-Varför inte?
-Jag vill inte att folk ska veta om oss.
-Varför då?
-För att jag inte vill att någon ska kunna ta ifrån oss det vi har.
(Någorlunda rätt citat hämtat från boken Kärlekens historia)


måndag 10 november 2014

I'd sing a song, that'd be just ours but I sang 'em all to another heart

Tjänna! Sitter och har läst lite om televisionens utveckling i historien. Vet inte hur mycket som gått in eller om jag är smartare nu än jag var för en timme sen men kul var det inte.

Kom hem från Gävle igår där jag partajade med alla studenter under helgen. Anledningen till att jag åkte upp till nedre delen av Norrland var för att en kompis från Grönan flyttat upp dit och börjat plugga. Det var riktigt livat men inget studentliv kan riktigt mäta sig med det jag upplevde i Lund. Och apropå Lund åker jag dit om två veckor. Ska bli så extremt mysigt och roligt att träffa alla kompisar och cykla runt på kullerstenen igen.

Igår mådde jag bra för kanske första gången sen i början av sommaren. Man lider ju av småångest hela tiden och det är inte som att jag vill gräva min egen grav eller så men har känt att jag går runt som i ett töcken och bara är. Jag vill inte bara vara utan jag vill känna mening men det är ju svårt när man inte vet hur man ska ta sig ur den förbannade dimman. Igår var det dock frid och fröjd och jag kände det där pirret och wehååwehåå igen. Idag är jag dock på snudd in i dimman. Vet inte hur jag ska förhålla mig till något.

Just nu sitter jag och chattar med någon snubbe från en dejtingsajt (ja hehe). Han är den djupaste och samtidigt jobbigaste människan jag råkat mig på. Och om ni inte tror på mig om att han är jävlig så var det denna tankegång han fick fram från mig: "För man kan snacka om livets kretslopp och att allt går i cirklar men det jorden gör är inte att åka runt i en ring. Rymden är udda för allt förfaller i ovala ellipser och det är människans konstruktion som skapat cirklarna. Därför kan även jag skapa en annan uppfattning och förändra världen medan rymden alltid består.". Min fråga enligt denna jäkla djupa snilleblixt som jag SÅ ofta går och tänker på är: hur förändrar jag det jag ogillar här i världen? Människor i historien har kunnat bevisa motsatta saker om hur samhället egentligen är men hur ska lilla jag kunna göra något sådant?

Snälla ge mig bara en mening med det som finns och den jag är.

fredag 7 november 2014

"Du är mitt hårdaste hjärtslag"

tisdag 4 november 2014

Guess who's back!

Hej bloggen! Har inte varit här sen studentens tider då livet tog tag i en med stormvindar. Nu känner jag dock att jag vill blogga igen. Lite för mig själv (hoppas ingen annan läser) och även lite i förbyggande syfte då det kan vara bra att öva det svenska språket och få upp ett bra flow i skrivandet.

Hmmm var ska jag börja då? Sedan studenten har allt ändrats EXTREMT mycket. Detta är livet (med betoning på livet) jag lever i. Har lärt mig så mycket om mig själv och även hur världen fungerar. Har bott i Australien, jobbat på Espresso House och pluggat statsvetenskap i Lund. Har haft flickvän också. YOLO. Sjuk kombo om jag får säga det själv. VEM ÄR JAG?!?!

Nä men kommer nog inte skriva så mycket i denna men som sagt så kan man ju få ångestanfall och behöva skriva av sig. Man kan ju även vilja vara svart och svår och lägga upp texter som en (jag) brukar pyssla ihop i hopplöshetens ovetande stunder.