Hösten. Som liten tyckte jag alltid att det var något speciellt med den. Löven som sakta förvandlas till miljontals lysande färger, mörkret som sakta kryper sig på, regnet. Luften. Jag kunde känna något speciellt i luften. Inget ledsamt utan tvärtom. Något förväntansfullt. Något nytt. Något nytt kanske är på väg. För idag var luften exakt som den var när jag var liten. Tro mig, jag kände det.