Jag brukar gå, har alltid gjort det. Bara gå gå gå och försöka att inte se mig om. Ibland händer det att jag trillar dit. Stannar upp för att snappa upp verkligheten. Ibland glömmer jag bort att stanna. Jag glömmer se vad som händer förens det hänt. Jag går vilse och vet inte vilken väg som leder mig hem. Så jag stannar. Andas, försöker förstå. Försöker klara mig själv. Vet att jag inte klarar mig själv. Jag vill hitta hem, men framför allt hitta något annat som får mig sluta vara rädd. Som får mig sluta gå.